Vi har förlorat Malka 💔
Här inne har det var ett väldigt tyst ett bra tag nu.. Vår fina Malka gick plötsligt bort och jag har väl mer eller mindre varit i chock sedan dess, eller är kanske fortfarande det egentligen. Förstår ingenting ännu, trots att det gått lite mer än 1 månad. Och ja.. trots att hon faktiskt var 13 år gammal och jag hade märkt att hon börjat bli äldre och tröttare så kom det ändå som en chock för mig, trodde nog aldrig att hon skulle dö någonsin.. Som tur är för hennes skull så gick allting väldigt fort, hon var precis som vanligt under hela dagen och på kvällen hade både hon och min mamma somnat tillsammans i soffan. Jag satt bredvid och höll just på att redigera ett videoklipp på henne som jag tänkte lägga upp på instagram. Från ingenstans reser hon sig upp och börjar kräkas, hon hoppade ner på golvet men kunde inte riktigt stå upp på benen så hon föll ihop och låg på sidan på golvet och andades jättetungt. Vi förstod direkt att det var något allvarligt med henne så vi åkte in akut till djursjukhuset. Min mamma erbjöd sig att stanna hemma med barnen medan jag och min bror skyndade iväg med henne.. Men Nickolaiy grät jättemycket och ville absolut följa med Malka till djursjukhuset. Trots chocken och stressen så var jag ju medveten om att Malka förmodligen inte skulle överleva natten, så jag tyckte det var väldigt viktigt att barnen faktiskt också fick vara med i detta ögonblick. Malka har ju varit en del av vår familj under hela barnens liv, så hur kan jag inte låta dem vara med henne när det blir så här? Genom vått och torrt liksom, det är det som är en familj i mina ögon.
När vi kommit in på djursjukhuset så undersökte veterinären henne och konstaterade ganska så fort att det inte fanns mycket hopp om att kunna rädda hennes liv. Hon misstänkte en stroke eller något liknande och sa att de kunde söva ner och röntga henne för att ta reda på exakt vad som hänt, men på grund av hennes höga ålder och att hon var så pass dålig som hon var så kommer hon förmodligen inte att överleva narkosen och då dö på operationsbordet. Hennes råd var att låta henne somna in i lugn och ro istället så att vi alla kunde sitta vid hennes sida hennes sista stund i livet. Och så blev det.. En akut avlivning, från ingenstans känns det som. Hon var ju pigg och glad bara några timmar tidigare och studsade så glatt runt när min mamma och bror kom hem till oss. Och nu var hon plötsligt så pass sjuk att det inte skulle gå att rädda hennes liv. Hon hade ändå verkat lite piggare när vi kom in till djursjukhuset, plötsligt då kunde hon gå igen (om än hulkande) och hon var nyfiken och nosade på alla. Veterinären sa att det är vanligt att de får en adrenalinkick när de kommer in på djursjukhuset, egentligen skulle hon inte kunna gå i detta läget men adrenalinet gör att hon inte känner smärtan. Och Malka är stark, stark och stolt. Och både styrkan och stoltheten tog hon med sig in i det sista. Trots allt så är jag tacksam över att hon fick dö med all sin värdighet i behåll, jag vet att det var viktigt för henne.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Men gud veta inte riktigt vad man ska skriv ❤️ Men beklagar och hoppas ni mår bra efter omständigheterna ❤️
Jag vet det inte hjälper i denna stund men jag beklagar verkligen sorgen fina du❤
Men usch, förstår att du varit inaktiv. Det är så tufft, djuren är verkligen en del av familjen men på något sätt förtränger man att de också blir äldre. Är säker på att hen är super lycklig i hundhimlen nu och hade ett fantastiskt liv med er ❤️
Det är så jobbigt när man förlorar sitt älskade husdjur. Du får tänka tillbaka på alla fina stunder och härliga promenader som ni har haft. Styrkekramar
Stor kram! Att läsa detta får mig att minnas när min hund fick en stroke 2006, jag var dock i Falun och hon i Orsa. Blev en så snabb avlivning och jag sörjde henne i många år :(. Önskade att man fått varit med och sagt hej då, hon likt din hund var också pigg först. Det gör förbannat ont att förlora sin kära vän. Stor kram till dig!
Nej fy vad tråkigt att läsa. En hund är ju inte vara människans bästa vän utan en familjemedlem också. Beklagar verkligen
Gråter en skvätt när jag läser det här inlägget. För man tror ju aldrig någonsin att djuren ska dö, trots att man egentligen vet bättre så tror man att de ska finnas med för alltid. Jag blir dock så glad över hur du resonerar genom allting. Att du lät hela familjen följa med och att du lät henne med värdigheten i behåll. Stor kram till er alla ❤️
Åh vad sorgligt så himla fin vove beklagar sorgen man tror ju aldrig den dagen ska komma även om man vet det. jobbigt att förlora sin fin vän. kraam
Det är med tårar jag läser detta för ja vi fick ju ta bort vår älskade hund 2015 och jag har inte kommit över det än, gråter ej lika mycket såklart, men man tänker på honom jätteofta
Stor styrka till er
Hela mitt hjärta snörptes åt. Rysningar. Vilken fantastisk individ och själ ni haft i tretton år vid er sida. Wow. Beklagar verkligen sorgen. I mars förra året fick vi akut säga hejdå till katten Casper en dag, han blev 20 år. Varit min makes bästa vän sedan han föddes. Enda djuret som tagit mig till sitt hjärta och jag hans. Är en helt förtvivlande sorg när de behöver somna in.
Jag beklagar verkligen att ni förlorat en familjemedlem, för det är precis så det är. Jag har själv förlorat en för inte så längesedan och jag förstår verkligen hur tufft det är. Ta hand om er <3
Jag beklagar verkligen sorgen! Det är jättefina bilder på er både på barnen och du. Det gör så ont när de går bort så fort. Kram <3
Men nej vad hemskt och sorgligt. Vilken chock och så ledsamt att förlora sin bästa vän. Lider med er. Kram 💖
Jag beklagar verkligen sorgen ❤ förstår att det var tufft, men det måste vara skönt ändå att det gick så fort ❤ kram till er ❤
Beklagar verkligen er vovves bortgång. Sista bilden på sönerna vid kistan var så vacker och stämningsfull
Åh vad tråkigt att läsa! Förstår att sorgen är stor! Många kramar ❤️