Vårt nyårsfirande var supermysigt, ångrade inte en sekund att vi valde att stanna hemma istället för att vara ute och snurra runt någonstans. Kommunen höll i nyårsfirande vid citadellet vilket ligger så pass nära att vi kunde bädda ner oss bland massa mysiga filtar på vår balkong och titta på alla raketerna därifrån.

Till och med Eila blev nyfiken och kom ut och tittade på raketerna från det lilla fönstret på balkongen. Jag trodde faktiskt hon skulle vara lite mer rädd för smällarna, hon som annars kissar ner sig bara man råkar nysa liksom.. När hon först kom till oss (komplicerat omplaceringsfall) var hon så himla rädd för allting så jag kunde knappt ens gå ut med henne, fick bära henne hela tiden för hon bara låg och skakade. I början var hon så rädd att hon ofta kissade på sig i min famn så fort vi gick utanför dörren.. MEN för att göra en lång historia kort så landade hon verkligen i helt rätt familj när hon kom till oss och min andra hund Malka (som verkligen är världens tryggaste i sig själv) hjälpte henne jättemycket och tog henne in under sina vingar. Idag är hon knappt samma hund längre, hon har verkligen tuffat till sig rejält (även om hon fortfarande blir livrädd om främmande hundar kommer för nära..) Men jag märker en stor utveckling hos henne hela tiden, vilket fyller hela mitt hjärta med så mycket kärlek och stolthet så jag vet inte vad 🙏💖