Han bara dök upp hos oss igårkväll utan förvarning och som överraskning hade han vår älskade Malka med sig! Som vi har saknat henne alltså! Helt underbart att ha henne hemma igen efter att hon varit hos min mamma nu i typ 2 månader 🙄 Men jag har haft så galet mycket i skolan och sen blev Julian sjuk också ovanpå allt, så kändes som det var bättre för henne att stanna kvar där uppe i skogen tills det lugnat ner sig lite här hemma.. Hon är ju trots allt en gammal dam nu, kan knappt förstå att hon ska fylla 13 år detta året 🙊 Fick henne när jag låg i skilsmässa för nästan 10 år sedan nu (!) och sedan den dagen har hon verkligen varit min partner in crime genom många av livets olika törnar, min Malka ❤️

I alla fall.. så gick vi allihopa och köpte lite fredagsmys och kollade på Simpsons igår precis som förr i tiden, kändes lite nostalgiskt faktiskt. Jag och Peter var verkligen världens sämsta syskon när vi var barn, vi bråkade KONSTANT! Enda gången vi faktiskt kunde sitta ner bredvid varandra utan att halvt slå ihjäl varandra var när det var Simpsons på TV. Tycker faktiskt ganska synd om min mamma när jag tänker tillbaka på det.. Något av det värsta jag vet är ju när mina ungar bråkar med varandra, vi är ju en familj och ska älska varandra och stötta varandra i vått och torrt, oavsett vad! Som tur är så är mina barn inte alls så som jag och min bror var haha! Visst händer det att de flyger på varandra ibland i perioder, men för det mesta så är dem väldigt omhändertagande och hjälpsamma mot varandra vilket på riktigt ger mig den största lyckan i livet varje dag! Och jag och Peter har ju som också tur är vuxit ifrån det där bråkiga nu och slår såklart inte alls ihjäl varandra längre.. Ärligt talat hade jag inte haft en chans mot honom nu då han växte om mig för länge sen, och nu är typ dubbelt så stor som mig.. 🙄 så nu är det minsann bäst att vara snäll 😇

ÄNTLIGEN är mina hemtentor klara och inskickade! Ni anar inte hur skönt det känns! Har varit så mycket kaos i mitt huvud sedan detta nya året startade alltså, vilket kanske märkts på mina sociala medier då jag knappt uppdaterat och tyvärr varit tvungen att tacka nej till samarbetsförfrågningar på grund av tidsbrist. Jag var visserligen förberedd på en väldigt stressig period då jag visste att jag skulle få dubbla hemtentor som tidsmässigt överlappade varandra.. MEN jag var inte alls förberedd på att min lille kille skulle få skyhög feber och att dessutom förkylningsastman han hade som liten skulle komma tillbaka 😔 Trodde han hade växt ifrån det nu då han inte haft det på nästan 2 år. Fick boka in en akut läkartid till honom då jag märkte att andningen blev värre och febern bara steg, trots både astmamedicin och alvedon. Läkarna tog massa prover på honom och bortsett från febern och svårigheter med andningen så var alla proverna jättebra.. 🤷🏼‍♀️ Vi fick nya astmamediciner utskrivna som han ska få en intensivkur av, samt att jag skulle fortsätta med alvedon mot febern. Även om alvedonen inte verkade hjälpa så kanske den åtminstone skulle ta bort topparna så han kunde sova bättre.

Natten till tisdag var fruktansvärd.. Han mådde inte alls bra och hade det jättejobbigt med andningen. Jag var jätteorolig och sov inte alls den natten.. Missade ett litteraturseminarium på tisdagen som jag kommer få göra om längre fram, fast i ett typ 10 gånger värre omfång då.. Man kan inte riktigt vabba från universitetsstudier liksom, missar man något så straffar läraren en genom att ge en ännu hårdare omuppgift. Det är samma för alla, så bara att gilla läget.. MEN jag ska inte gnälla! För jag har trots allt hela världen att vara tacksam för precis just nu! Jag fixade trots allt mina hemtentor och fick dem inlämnade i tid. Min lille älskling börjar äntligen att må mycket bättre nu och han sover gott här bredvid mig i soffan medan jag läser på inför nästa veckas reflektionsmöten. Och nu faller det dessutom riktigt stora och vackra snöflingor här utanför fönstret och marken utanför börjar bli alldeles vit! Så kul jag och barnen ska ha i helgen om snön väljer att stanna! ☃️❄️

Vårt nyårsfirande var supermysigt, ångrade inte en sekund att vi valde att stanna hemma istället för att vara ute och snurra runt någonstans. Kommunen höll i nyårsfirande vid citadellet vilket ligger så pass nära att vi kunde bädda ner oss bland massa mysiga filtar på vår balkong och titta på alla raketerna därifrån.

Till och med Eila blev nyfiken och kom ut och tittade på raketerna från det lilla fönstret på balkongen. Jag trodde faktiskt hon skulle vara lite mer rädd för smällarna, hon som annars kissar ner sig bara man råkar nysa liksom.. När hon först kom till oss (komplicerat omplaceringsfall) var hon så himla rädd för allting så jag kunde knappt ens gå ut med henne, fick bära henne hela tiden för hon bara låg och skakade. I början var hon så rädd att hon ofta kissade på sig i min famn så fort vi gick utanför dörren.. MEN för att göra en lång historia kort så landade hon verkligen i helt rätt familj när hon kom till oss och min andra hund Malka (som verkligen är världens tryggaste i sig själv) hjälpte henne jättemycket och tog henne in under sina vingar. Idag är hon knappt samma hund längre, hon har verkligen tuffat till sig rejält (även om hon fortfarande blir livrädd om främmande hundar kommer för nära..) Men jag märker en stor utveckling hos henne hela tiden, vilket fyller hela mitt hjärta med så mycket kärlek och stolthet så jag vet inte vad 🙏💖