Jag har ju skrivit en del om mitt studentliv eftersom det är en stor del av min vardag och jag har fått några frågor om vilken utbildning det är jag går. Tidigare studerade jag juridik men jag började känna mer och mer att denna utbildning inte riktigt passade mig, både när det gällde mina personliga värderingar men även när det kom till stressaspekten. Jag kände att utbildningen tog för mycket tid ifrån mitt familjeliv och för mig är det en självklarhet att min familj alltid är min högsta prioritering. Så är det inte för alla och det är helt okej. Alla är olika.

Nu har jag istället valt att gå socionomprogrammet vid Lunds universitet, vilket jag känner passar både mig och mitt familjeliv mycket bättre. Nu under höstterminen så har jag dock haft lite extra mycket att göra eftersom jag läst både hela termin 2 och även stora delar av termin 1 parallellt, men det har faktiskt ändå känts helt okej rent stressmässigt. Det är en utbildning som är väldigt intressant och jag känner mig verkligen engagerad i det jag läser och lär mig. Och för alla (inklusive mig själv) som är intresserade av  personligutveckling och liknande, så går detta verkligen hand i hand med utbildningen eftersom det ingår att man även reflekterar en hel del över sig själv och sina egna tankar, värderingar och eventuella fördomar i olika situationer. Sedan har jag ju en hel del personlig erfarenhet av socialtjänsten i olika former också, och jag har själv upplevt skrämmande brister i deras yrkes- och maktutövning. Och av den anledningen så känner jag också en väldigt stark passion att lära mig mer och sedan kunna göra något åt detta maktmissbruk som stora delar av socialtjänsten tyvärr utövar. Min C-uppsats kommer på tal om detta inrikta sig på socialtjänstens subtila kvinnoförtryck i samband med familjerättsutredningar. Sen måste jag ju bara tillägga att jag givetvis också träffat många socionomer som är helt underbara och som gör ett alldeles fantastiskt och inspirerande jobb, allt är inte svart eller vitt 🙃